Today is monday, for many people the Horror Day of the week. Not for me, not today! My kids are coming home today, and I´m so looking forward to the week.
Every second week they live here, every second week with their dad. It´s a good arrangement for the kids, I guess, having equal access to both their parents, but I miss them so incredibly when they´re not here.
Plans for the week? Well, depends on the weather, mainly. Of course they are in school and daycare half day, but afternoons we have together. Perhaps we´ll go to the park where there´s a good playground, and we bring coffee and hot chocolate and throw some bread at the ducks. No no no! Trow some bread TO the ducks, of course!
Well, whatever we do, we´ll do it together, and we will end every day with a mountain of hugs, love and laughter.

This isn´t too bad. It´s friday night, I´m sitting very comfortable in the sofa, legs on the table (good thing my kiddies aren´t here to see it!), the computer on my lap (that´s probably why they call it “laptop”) and a glass of perfectly decent whisky right beside me. Or, well, left beside me, to be correct. Well, actually, it´s not left at all, cause I´m drinking from it, but it´s on my left side. Oh, never mind. Nice friday, anyhow.
Reminds me of a whisky-testing a couple of years back… oh, help, it´s twelve years ago, you think that made me feel old?!? Well, anyway, there were five of us, and we´ve been doing this for a couple of times, different themes every time. Once we tried lowlands, then higlands, once (but not again) blended and so on. This time we decided to surprise each other with our personal favourites. Big, big planning mistake… We ended up with four bottles of Glenmorangie (still one of my top three favourites) and one bottle of something I can´t remember…
Next month, Husband and me are going on a chocolate-testing evening. That is something I am really looking forward to. The same day, Husband´s got a dentist appointment. Oh, the irony…

On a day like this, Columbus discovered America. What have you done today?

This is one of those days when I feel like I´ve done absolutely not anything at all. Which isn´t quite true, I´ve eaten breakfast, walked the dog, applied for… let´s see… six different jobs, played Tetris for a while, read a book, taken the dog for another walk…
Oh, God, I´m bored!

I really thought that no-one would find my blog, or if they did, not bother reading it. Sometimes it feels good to be wrong! In my mailbox the other day, I found the kindest request to please write in english instead of “the strange language” that I used. That would be Swedish. Anyway, this mail came from someone who looked around for information on Terry Pratchett, and somehow ended up here. Poor girl, not much info on this page. I directed her to Wikipedia, and also promised to write in english from now on, in case she´d come back. She might be a new friend…
Talking about TP, he must be one of the funniest authors I´ve ever read, and until last year I had never even heard his name! In a way I suppose that´s good, ´cause now all his books are still to be read.

Boken är inköpt! Del två heter The Light Fantastic, och ser oerhört lovande ut där den ligger på Makens sängbord. Regnet vann första ronden, men i lördags kom jag igen och tog mig ut. Inget vidare värst kul väder då heller, men ut kom jag. Faktum är att det var riktigt trevligt trots hällregn och snålblåst, att i sällskap med Mannen i mitt liv traska runt i affärer och testa nytt fikaställe.
Vi gick in en sväng i leksaksaffären där ömsom pep nostalgiskt, ömsom fnös med milt förakt (och i förekommande fall pur fasa) att det var bättre förr. Det mesta fnysandet gav vi ifrån oss på spelavdelningen. (Kan man förresten kalla en hylla för avdelning? Stor hylla, men ändå?) När vi var små, var både häng-gubbe och sänka skepp typiska papper-och-penna-spel. Fungerade i alla lägen med den grundläggande utrustning man alltid har med sig. Numera kan båda köpas som spel i fin färgglad ask för antal hundralappar, och då ska man ändå uppmärksamma att “batterier ingår ej”. Batterier?!? Vi fnös allt vad vi förmådde, och Maken konstaterade saktmodigt att en dag kommer ett driftigt litet barn, när batterierna är slut, att komma på den fullkomligt geniala och nyskapande tanken att man faktiskt kan spela med papper och penna…
Boken, då? Jo, jag ser fortfarande fram emot att läsa den, ännu mer nu, eftersom Maken som högg den först inte kommer igenom en enda sida utan att avge ett förtjust fnitter eller ett skallande gapskratt. Därefter finns det fler, och vår mycket sympatiske bokhandlare kommer att beställa hem nya efterhand som vi läser ut de gamla. Det som för övrigt gör just denne bokhandlare så bra, förutom att han har två stora, fina irländska varghundar som ofta jobbar i affären, är att han är en mästare på att tipsa en om bra böcker som man förmodligen inte tittat två gånger åt i hyllan annars, samt att han har vett att säga när han inte kan tipsa om något i stället för att dra till med något krafs för att sälja. Sånt gillar vi!
Det var förresten inte förrän i lördags, inne i bokhandeln, som Maken för första gången insåg hur stora varghundar faktiskt är på nära håll. Hans min var sevärd, och jag ser fram emot att besöka våra varghundsägande vänner då han kommer att möta kombinationen STORA hundar - SMÅ barn. På samma yta.

För en månad sedan var det jul, och jag fick en bok. Inte någon ovanlig klapp, för all del, men detta var en bok som var speciellt utvald för att passa just mig, och det gjorde den. Paketet innehöll två böcker, den ena var Stardust av Neil Gaiman (mer om den någon annan gång) och den andra var The colour of magic av Terry Pratchett. Läst och omläst och läst igen… Nu vill jag ha del två! Den finns. Den står på en hylla i min favoritbokhandel och bara väntar på att jag ska komma och ta hem den och ge den ett nytt hem, vilket jag sedan ett par veckor planerat att göra idag. Men så blev det inte. Inköpet av bok stoppas av ett regn- och blåsväder som jag verkligen inte har lust att simma ut i. Blä. Och jag som så gärna ville läsa den just nu! Nå, bekvämligheten vinner över kulturlängtan just idag. I stället koker jag en kanna gott te, virar in mig i en filt, bläddrar med ett fånigt leende några sidor i del ett (igen) och njuter av vetskapen att boken kan köpas en annan dag. Ju längre jag dröjer med inköpet, desto längre har jag just den roligheten att se fram emot. Och när den är utläst, finns det mååånga till i samma serie.